Polar Distans 2016
Ända sedan jag 2013 åkte upp med Molly till Jerpen för att para henne
med Haagens
Striker hade jag haft Polar Distans 2016 i sikte. Det blev fyra
valpar som snart växte upp och pö om pö fick lära sig livet som
draghundar och sedan slädhundar.
 |
|
Väldigt nöjd Mamma Molly |
 |
|
Valpgänget tankar mjölk hos Mamma Molly |
Allt gick väl inte på räls.
Maggie
hade väl en del hyfs för sig under inkörningen, men efter en tids
specialträning så fungerade även hon riktigt bra. Sedan lyckades jag
förfrysa lite tår under
Vildmarksracet 2014 så
den vintern blev det inte så mycket slädhundskörning.
 |
|
Vänster stortå blev så småningom ½ cm kortare. |
Men när höstträningen drog igång i september 2015 så såg allt så
positivt ut. Jag var nybliven pensionär och hade plötsligt betydligt
större möjligheter att träna hundarna. Jag hade 11 hundar i träning -
även om Sluggo Slädhund nu var 12 år och knappast skulle fixa ett Polar
Distans. Dessutom hade jag anmält mig till 300km och hoppades på att
äntligen kunna fixa ett riktigt långdistanslopp.
 |
|
Lisa och Malvin - mitt bästa ledarpar. |
På nyåret hade jag över 1000km träning på hundarna och nu var det dags
för Vildmarksracet. Jag skulle först åka till Nornäs för racet. Och
sedan vidare direkt upp till Drevdagen där jag hade hyrt en stuga för en
första slädhundsvecka. Dock var det så lite snö i Nornäs att jag bedömde
spåren för osäkra för att starta med hela 11 hundar. Så jag skippade
Vildmarksracet och åkte direkt upp till Drevdagen. Och där blev det
mycket slädhundskörning hela veckan. Fast även här var det lite snö och
guppiga spår och dåligt ankarfäste. Så jag körde bara mindre spann hela
veckan. Jag lyckades också köra sönder skotermattan och buckla till
bromsen en del. Denna vecka bodde vi hos Beat och Dominique. Under
februari var jag sen upp till Drevdagen i två omgångar. Då var föret
betydligt bättre och träningen flöt på. Då bodde jag i en stuga vid
Roines hus. Ett riktigt mushergetto visade det sig. Närmast bodde
Catherine och runt omkring låg ytterligare några stugor med mushers. Jag
gissar att jag var ende svensk där! Alla andra var från Frankrike,
Tyskland eller andra länder. Så det var riktigt internationellt.
 |
|
På tur över Vithågna |
 |
|
Spannet på snakkningsbreak vid Holmsjön |
Hela vintern hade jag riktigt bra träning. Före starten av Polar Distans
så hade hundarna cirka 2200km träning varav 600km på snö. Många frusna
timmar på ATVn! Och många härliga slädhundsmil uppe i Drevdagen! Så när
dagen PD närmade sig kände jag mig riktigt laddad. I och för sig hade
jag sista veckorna haft mycket fundering på om jag skulle följa
förnuftet och trots allt starta PD 160. Eller följa hjärtat och satsa på
det mer chansartade PD300. Men vadå?! PD160 hade jag kört två gånger
tidigare. Ett riktigt långdistanslopp var ju nåt jag länge drömt om. Så
jag lät hjärtat bestämma i slutändan. Så på måndag for jag iväg med 9
hundar.
 |
|
Yenna |
I starten hade jag Yenna och Malvin i led. Yenna är 9 år, dotter till
Cookie. Hon är en mycket plikttrogen hund och har sedan dag 1 alltid
jobbat framåt. Helt besatt av att göra ett bra jobb som ledarhund.
Kommandosäker. Bryr sig inte om vad som hänt runt omkring. Kan dock
under ett lopp bli väl focuserad och har svårt vila på checkpoint och
kan äta dåligt.
 |
|
Lisa |
Lisa är nu 9 år. Hon blir bara bättre och bättre för varje år som går.
Absolut säker som ledarhund men kanske inte lika besatt som Yenna.
Mycket välpälsad och gillade inte alls värmen. En hund som ständigt
lyssnar på sin husse. Dyrkar mig och gör vad som helst för mig. Notabelt
är att Lisa är mor till tre av hundarna i spannet och mormor till
ytterligare tre.
 |
|
Malvin |
Malvin är nu 6 år. Stor, stark. Alltid lika glad och lycklig.
Genomsnäll. Glömmer dock ibland bort att han är ledarhund och vad nu
kommandona betyder? Dyker det upp något intressant bredvid spåret så kan
det vara mer intressant än att dra. Äter (som regel) som en varg
 |
|
Mellis |
"Lillfjanten" Mellis har i år vuxit till sig mentalt och verkligen
mognat som slädhund. Kan vara lite bjäbbig ibland men ganska snart efter
start är det bara arbete som räknas. Åt och sov som ett pro.
 |
|
Molly |
Molly - eller "Mamma Molly" - Passar väldigt bra längs bak tillsammans
med sin pojke Mikki. Molly är stor och stark. Är inte supersnabb och
behöver ofta gå i galopp när farten ökar lite. Äter och sover superbra.
 |
|
Sniper (stående) |
Sniper är en absolut problemfri hund. Kan bli lite bekymrad ibland och
kan ha en liten tendens att trassla in sig. Men under PD inget strul
alls. Genomsnäll och vill alltid göra sitt bästa. Fantastisk steg och
travar i alla lägen. Aptit och sömn kan inte vara bättre.
 |
|
Maggie |
Maggie var ju med som reservhund. Men väl i spannet så gjorde hon en
100-procentig insats. Hon som annars trasslar sig för jämnan var helt
felfri. Drog och jobbade hela tiden. Har fått lite av Mollys barska
temperament. Vid checkpointen kunde hon inte koppla av utan måste hålla
koll på andra hundar hela tiden. Åt värst av hundar!
 |
|
Mikki |
"Lillpojken" Mikki kan vara rätt osäker på sig. Vi fick ta det
varligt på veterinärkontrollerna. Han fick gå tillsammans med Mamma
Molly och då känner han sig trygg. Stor och stark hund så det märks när
han hugger i. Alltid snabb på att lägga sig och vila så han sov gott i
halmen. Superaptit.
Maggie fick följa med som reserv. Stora starka Mikki kan vara rätt
osäker mot främmande människor. Så jag hade mina dubier om att han
skulle acceptera veterinärkontrollen. Med på resan var också Handler
Hans. Min bror ställde än en gång upp som handler. Han hade tydligen
redan glömt bort Amundsen för tre år sedan! Något som han ska ha riktigt
stor eloge för!
