Candyman

Polardistans 2017

Världens bästa hundar!!

Först flera månaders träning av hundarna (OK - september blev inte mycket träning pga höstvärmen... och i januari var vägarna rena blankisen...) Sedan körde jag Vildmarksracet och kände att allt var under kontroll. I februari var jag två veckor uppe i Drevdagen med bra träningsturer varje dag. Alla hundar gick bra - även om gamla Lisa (10 år) hade tappat en del fart. Samtidigt hade Mollys "valpar" utvecklats väldigt mycket från förra vintern. Både fysiskt och allra helst mentalt. Men trots allt så tyckte jag att vi hade fått hyfsat med träning. Det är lätt att bli stressad när man läser på facebook hur mycket alla andra tränar. Men man måste ha sin egen plan och följa den och vara nöjd med detta. Och konstigt nog kände jag mig ganska trygg när det var dags för vinterns stora utmaning - Polar Distans. 165km med 8 hundar.

Och allt handlar förstås om hundarna. Och vilka hundar sen! Andra tycker kanske annorlunda, men jag tycker att mina hundar är världens bästa hundar! Det som är extra speciellt är att spannet är ett i huvudsak North Wapiti-spann! Först har vi Lisa, sedan hennes 3 valpar som alla tre är North Wapitihundar. Mollys 4 valpar har som far Haagens hund Striker och han är 50% North Wapiti och 50% Vargevass. Att jag blivit så såld på North Wapiti-hundar beror på att jag länge följt Karen Ramsteads hundar och alla deras starter i Iditarod. Så förfäderna till mina hundar har tillsammans gjort många starter och genomfört flera Iditarod.

Lisa 10 år

Lisa kommer från Katarinas kennel. Lisa har Tazlina som mor och Captain Canuck som pappa. Lisa är en underbar hund. Mjuk och go och lättillgänglig. Mycket lyhörd. Självklar auktoritet och flockens obestridliga ledare. Pga sin ålder så har hon tappat lite av sin tidigare fart. Men hennes erfarenhet uppväger detta med råge. På PD gjorde hon en otrolig insats och ledde spannet de första 120km längs ett bitvis tufft och utmanande spår. Hon är mor eller mormor till alla hundar i spannet.

Lisa

Lisa hade en kull för sex år sedan. Där behöll jag tre valpar: Malvin, Molly och Mellis. Pappan är Magneto - också en hund som härstammar från North Wapitis kennel. Malvin: Eller Stor-Malvin. Går oftast som ledarhund där han gör ett jättejobb. Håller farten uppe men är ibland onödigt sorglös. Stor, stark och med ett härligt temperament. Alltid glad och positiv och livet är en fest! Väldigt social och nyfiken och ska hälsa på eller kolla in allt och alla som vi träffar på. Kan dock ställa till det vid exv omkörningar eftersom han stannar och hälsar på de andra hundarna. På PD gick han i början längre bak i spannet och gjorde ett jättejobb i alla tunga uppförsbackar

Malvin

Molly:

En riktig Amazon. Rejäl tik och riktig arbetsskalle. Tuffar fram som en traktor mil efter mil. Lite reserverad till sättet men desto mer kärvänlig till dom hon litar på.

Molly

Mellis:

Eller Lillfjanten som hon ofta kallas. Också en rejäl tik men lite lättare byggd än Molly. När man först ser och hör henne undra man vad det är för en sorts draghund? Men i spannet jobbar hon på oförtrutet utan att göra för mycket väsen av sig.

Mellis

Abby -

en av Mollys valpar. Har nu blivit 3½ år. Och har - liksom hennes övriga kullsyskon - mognat avsevärt sen förra vintern. Både fysiskt men fram för allt psykiskt. Jag har kört henne en del i led. Men på PD fick hon verkligen bekänna färg. Hon gick i led hela loppet utan att tveka en enda gång eller missa ett steg. Jämte Lisa en av spannets verkliga stjärnor!

Abby

Maggie -

Påminner väldigt mycket om sin mamma till både sätt och typ. En liten Amazon! Dock har hon en specialitet: Hon kan aldrig bestämma sig på vilken sida av draglinan hon ska gå. Så det blir ofta lite trassel och ihopsnodda rumplinor. Alla hundar har en förfärlig aptit, men jag tror Maggie är allra värst.

Maggie

Sniper -

En stor och ganska högbent kille. En ruskigt snäll och nästan underdånig hund. Jobbar och drar i spannet och allt ser alltid förfärligt lätt ut. Travar alltid på i halvfart känns det som. Trasslar också in sig ibland och blir då synnerligen olycklig.

Sniper

Mikki -

stor och relativt långbent och stark som en oxe. Går alltid i ett behagfullt stilla trav. Jobbar och drar i wheelposition och långa stunder märker man inte honom. Är en relativt osäker hund. Men hans stora trygghet här i livet är mamma-Molly. Så får han gå bredvid henne är allt OK.