Candyman's kennelSiberian husky till arbete och vardagsglädje |
 |
Polar Distans 2017
| Hundarna | Etapp I | Öjvasseln | Etapp II | Epilog |
Öjvasseln
Kom in på CP vid ettiden på natten. Karina undrade hur länge jag tänkt stanna? "Minst en natt" svarade jag. "Det beror lite på servicen!" Hon fattade skämtet och jag fick lots till en parkering. Hundarna fick direkt sin Hills A/D. (Lite konstigt dock att den i år var stenfrusen? Den brukar annars vara mjuk även vid flera minusgrader.) Lade ut halm och hämtade vatten och satte fart på Optimusköket. Jag hade förstås kontrollkört det hemma. Men här gick det lite ojämnt med en puffande låga. Vattnet blev dock varmt efter en stund och jag kunde blötlägga maten. Satte till rejält med vatten så det blev mer typ soppa. Hundarna verkligen slukade maten! Det glädjer ett musherhjärta! Sen kokade jag vatten i all evighet till ett par muggar te till mig och fyllde båda termosarna.
På Ösvasseln Liksäcken till vänster och
köksavdelning till höger
Hundarna sussar på halmen
Bredvid mig låg ett grönlandsspann med 8 hundar. De hade just vilat färdigt och mushern - en ung norsk tjej - drog iväg. Känns som en tuff uppgift att hålla reda på 8 grönlandshundar! Pratade med hennes mamma sedan efter loppet. Hon hade haft grönländare i 35 år men nu var det dottern som körde. Mina hundar hade nu rullat ihop sig på sina halmbäddar och sussade sött fram till morgonen. Själv gjorde jag i ordning liksäcken och förberedde allt för att krypa ner. Alltid lättare när det är bra väder, men det kräver en hel del planering och trixande och ålande för att komma ner i sovsäcken inuti liksäcken och få handskar för torkning och innerstövlar och annat på plats. Utan att snöa ner sig eller så. Det var trångt i säcken och definitivt ingen duxmadrass att "vila ryggen" på. Jag låg och dåsade några timmar innan jag kravlade ut vid halvsju-tiden.
| Hundarna | Etapp I | Öjvasseln | Etapp II | Epilog |