Candyman's kennelSiberian husky till arbete och vardagsglädje |
 |
Beaver Trap Trail 2008
Beaver Trap Trail 2008 En underbar vecka hos Katerina&Jachym
åskdagen åkte vi iväg upp till Katerina och Jachym i Vedjeön några mil ovanför Strömsund. Det var 720km dit men det var verkligen värt resan. Dom bor i det gamla skolhuset i Vedjeön. Och det är verkligen ett "slädhundshus". Muggar, skålar, tavlor, kalendrar, sängkläder etc har alla slädhundsmotiv. Och omgivningarna är helt fantastiska: MASSOR av snö och kalasfina spår som Jachym har jobbat med hela vintern. Landskapet är ganska kuperat och våra träningsturer var helt underbara. De första dagarna körde vi spannen på träning som en förberedelse inför Beaver Trap Trail i slutet av veckan. Katerina hade frikostigt lånat mig en toboggasläde. I den lastade jag en hundmatsäck för att få lite tyngd och lite bättre träning. Min lilla sprintsläde dög inte till de ca 40 kilos last jag behövde behövde på BTT.
BTT är på ett sätt en tävling men i första hand en social utflykt. Det var drygt 30 förare som startade i byn Norråker 100km norr om Strömsund. Jag startade i turklassen eftersom detta var den första utflykten av detta slag för hundarna. Vädret var fantastiskt och första dagen gick spåret 41 km upp till tältplatsen vid Saxvattnet. Jag och Jachym startade dock vid ca halva vägen Jag hade bara de fem hanhundarna med mig eftersom tikarna löpte som värst. Sedan skulle de dra på en ganska så tung släde och lite längre än de var vana vid. Jachym körde ett team av unghundar som också skulle ta det lite lugnt. Det var ett härligt spår som sakta klättrade uppåt över myrar, sjöar och genom granskogsdungar. Solen sken, hundarna knogade på och Borgafjället dök upp vid horisonten.
Efter ett par timmar var vi uppe vid lägerplatsen vid Saxvattnet. Hundarna sattes upp på stake out och fick den halm som vi släpat med oss. Tältet åkte upp och kaffepannan åkte på. Solen sken. Perfekt! Skymningen kom och stjärnhimlen tändes sakta. Ett sprakande norrsken fullbordade vildmarksstämningen. Detta var verkligen den ultimata slädhundsupplevelsen.
Jachym hade en tuff tid på den här turen. Det var hans första vintercamping och dessa 40 sekunder mellan sovsäcken och dunjackan i den -15-gradiga morgonkylan var en riktig nära-döden-upplevesle. Det som räddade honom var: A. hans förråd av Snickers B: Hans förråd av rom. Denna hade han i en liten fickplunta som togs fram redan i soluppgången (varför vänta till efter lunch?!) Så vi tog en liten klunk och sen en till och sen en till… Till slut måste jag fråga hur mycket den här lilla fickpluntan egentligen rymde? Inga problem! Så visade han mig den påtagligt större refillflaska som fanns nere i slädsäcken. Jachyms värsta ögonblick var nog annars när han plötsligt inte kunde hitta sina Snickers. Dessutom de sista han hade kvar!! Men tack gode Gud så hittade han dom i en annan ficka.
Nästa dag så tog dom andra förarna en tur på drygt 50 km och kom tillbaka till lägret på eftermiddagen. Jachym tog en kortare tur norröver där en spektakulär tvärbrant utförslöpa mellan granarna framkallade ett primalskri som hördes ända upp till tältlägret. Jag stannade i lägret under dan för att pyssla om hundarna. De var rätt medtagna efter den första dan. Att sedan sova ute i snön var ytterligare en helt ny grej för dom. Flera hade inte ätit nån frukost men en tub med specialpasta som jag fick från Katerina fick så småningom fart på dom. Ett stort plus var också att det fanns TVÅ veterinärer på plats alla dagarna. Så det var lätt få en professionell bedömning av hundarna.
Men solen sken, fjällen omkring var helt underbara. Och där var några fler åkare kvar i lägret som man kunde dricka kaffe med och snacka hund. Så var det då sista dan på BTT. Det hade kommit lite nysnö under natten och var betydligt mildare. De som åkte i tävlingsklassen gjorde sig i ordning för att starta kl 10. Vi i turistklassen hade inte lika bråttom utan statade lite senare. Nu var släden drygt 10 kilo lättare och det bar mestadels nerför. Och hundarna sprang med stor entusiasm och visade en bra attityd. Så de prövningar de utsatts för hade inte knäckt dom. Körningen var underbar och vi var snart tillbaka till bilen. Och jag hann lagom ner tillbaka till Norråker för att se Katerina gå i mål. Precis som i Nome var målgången mitt på "Storgatan" och det var en hel del folk samlade eftersom det även var marknad i byn.
Så var det plötsligt söndag. Vi var tillbaka i Vedjeön och det var redan sista dan. Gunilla hade passat två dussin hundar mens vi var borta. Plus två mycket besvärliga katter. Och alla mådde utmärkt bra! Vädret var nu flera plusgrader så det blev ingen träning idag. Men det var en underbar dag med hundsnack och vi kollade in Lisas systrar Krtek o Snowy och hennes mamma Tazlina. På eftermiddan kokade vi kaffe över öppen eld på deras grillplats. Och sen startade vi vår långa hemresa tidigt nästa dag. Stort tack Katerina&Jachym för den här underbara veckan! Jag och hundarna fick en massa nya upplevelser och erfarenheter som är bra att ha inför framtiden. En sak lärde jag mig: att köra på långturer är en lite annorlunda sak än sprintlopp. Och att det finns många duktiga slädhundsförare med mycket duktiga hundar som "bara" kör för nöjes skull.