Candyman's kennel

Siberian husky till arbete och vardagsglädje

Frankseye

Drevdagen jan 2009

Drevdagen jan 2009

Bildspel»

Söndag:

Jag hade siktat på att komma iväg vid sjutiden men klockan blev närmare halvåtta. Inte så illa pissat ändå. Det började ljusna när vi kom uppåt Filipstad. Kaffepaus vid Johannisholm (cafeet stängt) och lunch på en bra parkering mellan Rot och Åsens kraftverk. Där tog jag också ut hundarna typ tjugo minuter. Hit upp grått väder och sommarväglag och här började ett ytterst lätt snöfall också. Klockan hade tickat på så jag insåg att jag inte skulle hinna upp i tid för nån slädkörning idag. Stannade i Idre Shellmacken (OK tycktes nedlagd) och tankade och köpte en sprillans ny SOND-karta.

Klockan var lite efter två när jag kom upp till Drevdagen (ca 43 mil)  Gick in på restaurangen och kollade läget innan jag sedan gick nerför backen till stugan. Hyfsat brant nerförsbacke med 5-6 cm nysnö ovanpå en isig vägbana! OK – det är först på torsdag jag ska uppför backen igenJ Eller så får jag stanna till våren! Det hade varit ganska så knapert med snö längs vägen. Först efter Mora och ffa Älvdalen blev det någorlunda heltäckande med snö. Vid Särna kanske 2-3 dm (?) och här i Drevdagen ca 30cm (mätt på slänten ner mot sjön).

Stugan är riktigt bra. Rätt liten men har det mesta. Fick till en bra stake out från bastun via en björk till aktern på släpet. Klockan var tre när hudarna var ute ur släpet och satt på kättingen. Och alla 50-11 kassar och bagar var inburna i stugan. Ringde Gunilla och tog lite em kaffe. Hann också montera släden så att jag ligger liksom i startgroparna för morgondagen. Strax efter kl fyra tog jag en rektur på skidor (utan hund dock) Åkte över sjön och kände igen tallen där skoterspåret går upp i skogen. Stugan ligger bara ett stenkast från sjön så det är ju perfekt. Det var helt perfekt före. Kanske 5-6 cm nysnö på en hård skare. Jag stakade uppför slänten och kom upp på den första lilla myren. Där kunde jag i skymningen se tre älgar som passerade tvärs över skoterspåret från höger mot vänster. Tur att jag inte hade någon hund med. Åkte ytterligare en bit längs spåret och vände sedan tillbaka. Lite snö i luften och knappt 10 grader kallt.

Dags för hundmat! Hade tagit ut vovvarna igen och nu var spänningen stor: Hela denna tur är i stort en tränings och testtur inför PD. Så vilka skulle nu äta eller inte äta?? Mitt förhandstips var att Getz och Yenna inte skulle äta. Men tji; Alla hundar åt upp sina pörtösjoner. Ute är det kolmörkt (ingen ytterbelysning på stugan) så nu blir det stugkväll med musik/film/harpan  och planering för morgondagen.  

Måndag:

Idag skulle det väl ändock bli slädkörning av. Med nya släden! Vaknade vid ½7. Hundarna fick lite att dricka med kött i strax efter sju (alla åt!) Åkte upp ett nytt spår över sjön (hade snöat några cm under natten. Det var -6  grader ute. Hundarna mer än vanligt helvilda vid påselning och starten. Men det gick i vart fall riktigt hyfsat. Hela första timmen var underbar! Casper i led med Cookie följde det översnöade spåret perfekt. Efter ett par km gick vi ner i raskt trav. Hela skogen och myrarna inbäddade i grått grått och lite fin snö föll. När vi kom till Butjärn (ca 10km och det tog 40 minuter) vek Casper av åt vänster helt perfekt. Här bortåt Fågelåsen blev spåret lite svårare at följa och lite krokigt här och var. Men vi gick stadigt framåt. Sen när vi skulle svänga till höger upp mot Fågelåsen kom första tveksamheten. Dom försökte gena över spåret men hamnade ute i snön (dock skare överallt men dock inget spår). Tveksamheten resulterade i att de började vända tillbaka. Men efter att ha stått stilla en stund vände dom faktiskt tillbaka igen och nu fortsatte dom spåret uppför backen. Sen tog vi till vänster för att fortsätta mot IdPerssätern. Här gick spåret ner åt vänster och sen åt höger längs björkskogskanten. Men här blev det definitivt stopp. Allt var igenblåst och Casper o Cookie hade svårt hitta spåret. Till slut åkte jag tillbaka ett par hundra meter och ankrade i en tall. Vände hundarna och gav dom laxsnacks som alla åt. Bytte så att Frank kom i led med Cookie och försökte på nytt. Men samma sak hände igen. Nu gav jag upp (Hellre än att pressa hundarna för hårt)  Vi tog spåret tillbaka i god fart.

Just precis innan vi kom fram till Butjärn såg jag ett större spann komma emot mig. Jag letade efter nåt att ankra i och hittade till slut en liten tall. Men just när jag skulle vira fånglinan runt stammen ryckte hundarna till, drog av handsken med fånglinan och satte iväg. Jag sprang efter men allt vad jag kunde se gick allt bra vid mötet. Hundarna stannade till en kort stund men fortsatte sedan längs spåret. Herregud! Sprang förbi tjejen med det andra spannet och ropade ”Är allt OK?” Hon ropade samma sak så jag fortsatte. Som tur var checkade släden i en tall just där spåret går upp från sjön så jag fick tag på spannet. Hade lite ont i vänster handled men värre skulle det bli. OK – vi körde vidare i stillsamt tempo men just när vi kom upp från en av de sista sjöarna såg jag ett till spann komma emot mig. En stor tall just till höger borde duga! Men det krånglade med linan och hundarna slet för fullt i fånglinan och försökte slita av mig vänsterhanden. Satt lite i rävsaxen då jag äntligen kunde placera ena ankaret bakom tallroten. Sedan kom ytterligare tre spann med Beat i täten, sedan Dominique och sist ytterligare en karl. Men nu satt hundarna förvisso fast så jag stod i täten och höll mina hundar åt sidan. Jag väntade en liten stund på ev fler spann innan jag fortsatte hemåt. Tja ankaret satt verkligen fast. Det hade kilat fast sig så när hundarna drog i det gick det inte at få loss. Jag säkrade dom med fånglinan och fick sen skära av ankarlinan. Ankaret fick jag med mig och vi fortsatte hemåt. När vi sen kom ner på sjön hade dom ett nytt skoterspår att följa. Och ville inte vika av åt höger upp mot stugan. Till slut var vi nästan över sjön och då vågade jag ankra (ett ankare) och leda Frank o Cookie 90 grader åt höger. Och då äntligen tog dom rätt kurs. Så jag kom hem med en värkande handled och rätt irriterad på allt som gått snett. Tyvärr eftersom hundarna trots allt jobbat riktigt bra. Allra helst så hade Yenna och Lisa gjort ett jättebra jobb och verkade riktigt positiva trots allt nytt som hänt. Jag satte dom på kättingen och gav dom lite att dricka igen (alla åt! – även Getz o Sussie som varit hemma)

Vad lära av en sådan strulig dag? Fånglina runt handen tycks bädda för skadeproblem Ska man chansa på ankare i stället? Hur göra när dom inte gör vad man tänkt sig?  Envisas gång på gång tills de fattar-gör som man säger. (Casper är dock en sådan hund som lätt tappar självförtroendet i sådana lägen) Eller hitta en annan lösning som gör att dom tror att dom gjort rätt? Nu var jag tvungen att vända vid ungefär halvvägs. Men hur skulle jag gjort om vi kört tre mil och haft 5 km kvar? Eller måste ner till checkpointen några km längre bort? Det är förstås som vanligt. Lära saker steg för steg. Sen kan inte alla lära sig alla saker…

Tisdag:

Handleden värkte inte fullt så mycket under natten som jag hade fruktat. Unnade mig en aning sovmorgon och steg upp strax före kl sju. Några minus idag också och det småsnöade och småblåste återigen. Hundarna låg ute på kättingen hela förmiddan på populära nyutlagda halmbäddar. Alla åt frukost. Tog det lugnt fram till fm-kaffet varefter jag skidade (med en högerstav bara) över till Beat o Dominique. Fick tillbaka min dyrbara gore-tex handske som jag tappade uppe vid Butjärn igår. Jag träffade också hon som jag mötte där då – damen med de svart vita alaskan husky hundarna. Hon bodde hos Beat o Dominique och tränade inför Femundlöpet. Idag skulle hon köra ner mot Lillån medan Beat o Dominique inte hade några körningar idag. Däremot skulle dom ha turister både onsdag, torsdag och fredag. Jag åt en tidig lunch och började spänna för vid halv-ett. Cookie och Yenna fick vara hemma. Jag körde Sluggo + Frank i led. Därefter Sussie + Getz, Casper + Lisa samt som vanligt Jocke längst bak. Idag strulade det i starten (hade en dubbel säkerhetsögla i fånglinan som låste fast sig.) Tjopp for vi iväg och jag omkull på snöhögskanten. Såg inga andra spår – inte ens mina egna spår från igår. Så vi fick ta samma väg som igår där i alla fall hundarna kände vart vi skulle. Men sedan gick turen utan bekymmer. Vi tuffade på längs spåret som mestadels var helt igensnöat/igenblåst. Efter att ha svängt vänster på Butjärn åkte vi ytterligare ett par hundra meter upp i den glesa skogen. Där hittade jag en bra tall där jag kunde sätta fast fånglinan och vända spannet. Uppenbarligen var dom inte nämnvärt trötta för de började omedelbart stormskälla och ville vidare. Återresan var odramatisk. Frank malde på där framme medan Sluggo till vänster i led kastade blickar bakåt då och då. Pussingen och Lisa gick riktigt bra. När jag kastade slängkyssar till Sussie vände hon sig om– liksom ytterligare några av hundarna -  och stirrade på mig. Kunde konstatera att spåret yrt igen efter bara någon halvtimme. Vi tuffade på och kom så småningom ner på sjön. Hmm – skulle det nu bli som igår? Nu körde jag ganska länge längs skoterspåret som går upp till campingplatsen. När jag sedan gav kommandot höger så gick det kanonfint. Jag hade faktiskt sett att Frank gått och väntat på det ett tag. Sedan fick Sluggo visa sig på styva linan. Jag kunde finstyra honom över sjön mot vår uppfart med hjälp av kommandon: ”vänster – bra, Vänster – bra, Höger – bra” osv.  När vi var framme fick dom kalops + lax-snacks. Alla åt utom Getz som dock åt av laxen.

Dagens lärdom: Hundarna gick bekymmersfritt trots snövädret och rätt tungt före. Ska jag använda fånglinan till ankring är det nog klokt ha ett säkert fäste för bromsen först. Lisa gick verkligen bra och verkade mycket positiv även idag. Sluggo visade bra talanger i led. 

På kvällen snakkade jag en bra stund med Hågen. Självklart var det om hundar och mer hundar och Polar Distans.

Onsdag:

Idag snöade det faktiskt inte. Men det blåste lite mer och när jag tog en rek-tur  över sjön så yrde spåret igen på nolltid. Idag var planen att köra hundarna i två omgångar med vilostund emellan. Så redan vid kvart i tio var spannet färdigt och vi stack iväg. Idag helt utan startmissöden. Jag hade Sluggo + Frank i led, sedan Casper + Lisa, Yenna + Cookie samt Jocke där bak. Vi tuffade på längs vårt ”vanliga” spår. Stora delar av spåret var igenblåst men hundarna verkade obekymrade av detta. Ju längre upp vi kom desto mer blåste det – speciellt på lite större sjöar. När vi kom upp till Butjärn fick jag Sluggo att gå i en vid högersväng på sjön och tillbaka till spåret. Så det var bara att sätta full fart hemåt. Idag var det en ren fröjd att köra släde med vovvarna. De knatade på och knatade på utan några som helst komplikationer. Halvvägs hemma mötte vi en skoter som var ute och tryckte till spåret så sista biten gick geschwindt. När vi kom ner på sjön gick Sluggo som en stjärna direkt upp till stugan.

Nu fick de testa sina nya täcken. De såg jättesöta ut där de låg i sina gosiga täcken och vilade efter den kalopssoppa de fick att äta när vi kom tillbaka. Alla åt som vargar och alla vilade förnöjt. Kanske frånsett Sluggo som satt uppe länge och stirrade in mot stugan.

Efter ett par timmars vila spände jag för spannet igen. Nu fick även Getz o Sussie vara med så det blev niospann. Gissa vilket spår vi tog?? Stora delar av spåret hade yrt igen efter skotern men det var förstås lättare att följa. Nu blåste det ännu lite mer än på förmiddan men Casper och Cookie i led gick obekymrat framåt. Det blåste snett från vänster och jag fick hela tiden styra släden åt vänster för att inte blåsa av från spåret. När vi kom till Butjärn fortsatte vi rakt fram där skotern hade kört. Efter ytterligare ett par km ankrade jag vid en tall och vände spannet. Hundarna hoppade och tjöt och det blev en rivstart tillbaka. Jag hade märkt nu på Casper och tidigare på Frank att de gärna faller av i vindriktningen. Så på en del större blåsiga sjöar fick jag hela tiden justera riktningen med kommandon. Men nio hundar drar på rätt bra så vi var tillbaka vid stugan ungefär när det började skymma. Alla hundar åt med god aptit och efter tassmörjning fick de hoppa in i boxarna.

Även idag känns det som om det mest positiva är Sluggo som ledarhund samt att Lisa och Yenna sköter sig så himla bra. Det blir svårare och svårare att bestämma vem som ska vara med i PD-spannet. Båda är alltid så ivriga att gå med i spannet (även om Lisa hörs mest). Båda har ätit oklanderligt hela tiden. Yenna är en mer seriös draghund och jobbar alltid med så stort allvar. Lisa är alltid lika gladlynt och flinar stort. Hon tar detta med en klackspark. Yenna har betydligt med energiska rörelser medan Lisa springer mer avspänt.

Nu på kvällen kom Urban och plogade så jag ska väl kunna ta mig härifrån i morgon.

Torsdag:

Idag var det hemresedag. När klockan var nio hade jag det mesta packat i bilen. Nu tog jag alla nio hundar på en t.o.r. tripp upp till Butjärn. Av gårdagens nypreparerade spår syntes inte så mycket. Hundarna tjavade på med Sluggo och Frank i täten. När vi kom ut på Hammarsjön och skulle följa stranden en bit och sedan ta av till höger i sundet kärvade det till sig. Där hade snön drivit upp rätt rejält mot stranden så hundarna vadade fram upp mot midjan. Då fick förstås Frank syn på själva strandkanten som var helt barblåst. Riset stack upp och såg förstås ytterst inbjudande ut. Så han drog tjurskalligt iväg med hela spannet upp på barmarken och fortsatte över stock och sten tills vi kom fram till sundet där han inte hade så mycket att välja på än fortsätta ut i snön. Men strax därpå var spåret som normalt igen med bara några cm drivsnö. Hundarna hade gått lite segt fram till nu, men här flög en flock ripor över spåret och då blev det full fart måste jag säga! Sen gick allt prima. Ju längre upp vi kom desto kraftigare vindar fick vi på oss från vänster. Stundtals fick hundarna gå rakt in i ett tätt snödrev. Men det tyckte dom var helt OK och jag var riktigt stolt över dom. När vi kom ut på Butjärn kunde jag åter svänga runt Sluggo i en vid cirkel åt vänster och vi satte snart full fart tillbaka. När vi kom ut på Stordre Drevdagssjön  kom just schweizaren med sitt stora spann emot oss. Men nu fortsatte vi på kollisionskurs och allt gick helt bra.

Snart var allt packat och vi körde iväg på den långa resan hemåt.

 

 

 

Berättelser

  • Vildmarksracet 2014
  • Amundsen race 2013
  • Polar Distans 2012
  • Drevdagen februari 2010
  • Polar Distans 2010
  • Fulufjäll 2009
  • Vedjeön mars 2009
  • Polar Distans 2009
  • Drevdagen o Nornäs feb 2009
  • Drevdagen jan 2009
  • Beaver Trap Trail 2008
  • Nornäs-Femunden 2008
  • Bjursås 2007
  • Baståsen 2007
  • Slädhundsveckor 2007
  • Drevdagen 2007
  • Femunden 2006
  • Drevdagen 2006
  • Fulufjäll 2005
  • Bygget av hundgårdarna 2004
  • Römonysaetern 2000
  • Fulufjäll 1997
  • Fulufreak på Fulufjäll
  • Njunjes