Candyman's kennelSiberian husky till arbete och vardagsglädje |
 |
Femunden 2006
Bildspel»
I år var det sjunde året i rad som jag var på vintersamlingen på Femundtunet. Första året som handler åt Per Agefeldt och med två unghundar i skuffen på Volvon. Nästa år fick jag låna hundar av Agefeldts och kunde starta i fyrspannsklassen. Och sedan kunde jag vara med i fyrspann med helt egna hundar. Varför åker man då till vintersamlingen år efter år? Ja först som sist: det är näppeligen i första hand för själva tävlingens skull. Nej det som är vintersamlingens själ och hjärta är den sociala biten. Att träffas och snacka hund, prata hund och andas hund med andra siberian-husky-dårar. Och många kommer hit bara för att träffas utan att vara anmäld till någon tävlingsklass. Jo kanske man testar sina hundar i rekrutteringløpet lördag eftermiddag. Typiskt nog är Musher-Dinner på lördag kväll EFTER det att tävlingarna är avklarade. Där ska ingen behöva fundera på sekundstrider eller strategin för nästa dags lopp eller grunna på om man möjligtvis måste ägna kvällstimmarna åt ett sent besök i vallaboden. Visst är det roligt med ett bra resultat, men tävlar gör man lite däremellan på spår som kanske inte är dom allra bästa men som kräver sin man (eller kvinna). Efter att tävlat på Åsarnas perfekta spår helgen före blev kontrasten påtaglig. Ett töväder precis innan tävlingen och sedan köldgrader natten före hade gjort det en-skotermatte breda spåret halt som en tvål medan snön på sidorna erbjöd den oförsiktige åkaren en ordentlig ”mulning” om man råkade missa en sväng. Och svängde gjorde det På många sträckor slingrade sig ”løypan” så tätt mellan tallarna att ärmarna på jackan var fulla av kåda vid målgången! Det var inte bara jag som gjorde närmare bekantskap med kung Bores vinterskrud. Djupa gropar här och var längs spåret talade sitt tydliga spår. Man undrade i sitt stilla sinne hur många Ringsnes spårläggaren hade innanför skutteroverallen när han körde upp spåret första gångenJ Men trots det vill jag säga: roligare spår att köra finns knappast! Och fantastiskt vackra med norska fjäll runt kanterna. Tja där finns många historier genom årens lopp om spåren på Vintersamlingen. Vem minns inte det år då ett spann missade en sväng och hamnade ute i lössnön borta vid vindskyddet. Resten av spannen följde efter och snart var där fullt av spann och förare som simmade runt i snön och försökte ta sig tillbaka till spåret. Gissa om där osade bränt av eder på karlskogamål och älvdalsmål och andra tungomål. Och hur var det: ligger gympaskon fortfarande kvar där eller blev den återfunnen i snömassorna?! I år gick dock spåret för säkerhets skull på sjön nedanför denna hemsökta plats. Hur gick det för ”Di Svenske” i år? Ja nu var vi inte så många. Inträngt mellan Åsarna och SM och dessutom inte längre meriterande var vi bara en handfull svenskar med på vintersamlingen. Moa Björk vann 4-spannsklassen i sprint, Elin Björk kom tvåa i 6-spann sprint där undertecknad fick en fjärde plats (8 sekunder efter hedersknyffeln Hågen Bjørgum). Sen får vi förstås räkna med Manfred som vann Huskyløpet 50km 12-spann (träningstur inför Polar Distans?!). Samt Göran Hult - gift med en norska och emigrerad till vårt västra grannland. Även han startade i 6-spann sprint med sina vackra svart-monster. Hans tid första dan fick oss nog att undra om han kanske för säkerhets skull hade kört 8-spannsklassens 18km-bana?! Alla resultat på http://www.siberian-husky.net/ Till sist: Unna dig en mysig hundhelg på Vintersamlingen. Den kan vara svinkall och besvärliga spår och massor med snö och, och bara helt underbar! /Ola Lindgren