Candyman's kennelSiberian husky till arbete och vardagsglädje |
![]() |
"Här vill jag stanna stum. Här vill jag böja min panna o heliga rum. Inga människoord äro sanna"
Första gången jag kom till Nunjes var en junidag 1970. Sedan var jag där varje sommar under flera års tid. Sista året kom jag upp i mars och lämnade Njunjes i oktober. Föga anade jag vad denna plats skulle betyda för mig - då och för all framtid. Ännu idag - 40 år senare - kan jag blunda och steg för steg vandra leden från båtlänningen ovanför Kvikkjokk och upp till Njunjesstugan.
På många sätt kom dessa somrar att prägla resten av mitt liv.
Jag var stugvärd i Njunjesstugan och min uppgift var att hålla ordning på stugan och på all turister som passerade förbi där under ett par hektiska sommarmånader. Samtidigt kunde jag vara ute bra mycket på fjällstigar och längs öringälvar. Jag bodde ju faktiskt mitt uppi allt detta. Och här utformades jag till den urbotade naturromantiker som jag allt sedan dess varit. . Med mig hela tiden var min Norrbottenspets Bizzi. En mycket speciell hund som gjorde att just spetshunden för all framtid fick en speciell plats i mitt hjärta.
.