Candyman's kennelSiberian husky till arbete och vardagsglädje |
 |
Running North av Ann Mariah Cook
Ann
Mariah och hennes familj bor i New England men bestämmer sig för att ge
sig iväg till Fairbanks för att träna sina hundar och ställa upp i det
1023 miles långa slädloppet Yukon Quest. Dom har med sig sina Siberian
Huskys som dom tävlat med på hemmaplan. Själva loppet körs av hennes man
George. Ann Mariah är handler under loppet och. vi får följa hundarna,
förberedelser för loppet och sedan själva loppet ur en handlers
perspektiv. Samtidigt så är detta också en bok om människorna runt
hundarna. Dom ytterst hjälpsamma människor dom möter i
slädhundssamhället Two Rivers där dom slå sig ner. Och de relationer och
även konflikter som uppstår mellan handlers och andra människor under
loppets gång.
Men naturligtvis står hundarna i centrum. När Georg anländer till Dawson efter halva loppet är den allt överskuggande frågan: Hur mår hundarna? Och det är ledarhunden Ann Mariah kramar allra först och inte sin man!
"I could see the dogs in the shadows. They were lying down relaxing on the snow. When I walked up to George, we just grinned at each other for a few moments. His face was gray from windburn and frostbite. His eyes were watery and bloodshot. "WeIl, I'm here," he said with all the joy of a man who has been saved from death. "You're here;" I laughed. "And you look like shit!" George was pleased. This was actually a compliment among mushers. The race volunteers chuckled. "How's everyone?" I asked, looking at the team. "Everyone's fine;" George said. Some of the volunteers nodded accord. I turned to the face official. "Can I touch them now?" "Yup. They're all yours for the next thirty-six hours." "Oh boy!" I scurried up to the leaders and hugged Orah and Minnie. They looked a little tired, but still bright in the eyes. They wagged their tails and licked my gloves when I patted them. Lightening and Essie were at point. "You're halfway there. Yes, you are!" I said to them. They wiggled happily, hearing my cheery tone. I congratulated each dog. It felt especially good to hold the big wheel dogs in my arms. "We're going to get you all some rest and lots of good food real soon;" I cooed to them."