Candyman's kennel

Siberian husky till arbete och vardagsglädje

Frankseye

Hundarna

Hur förvandlades mitt liv till ett hundliv och hur förvandlades jag till en musher??

Det började redan i tonåren. De första raderna i Harry Macfies bok "Lägereldar längesen" satte sina varaktiga spår:

Spåret vi följde sträckte sig som ett slingrande band, nedtryckt i det vita täcket till väl ett par fots djup av snöskor, hundar och toboggans. Hundarnas ryggar voro i jämnhöjd med snön på båda sidor av spåret, där granarna dignade och ungbjörkarna stodo böjda som bågar under snömassorna. Stigen var hård och den tungt lastade toboggan kved och böjde sig, där den följde trampdynornas långa rad in genom ödemarken.

Men det dröjde ett tag.. Efter en del fjällturer med familjen så for jag 1970 upp till Njunjesstugan som ligger i Tarradalen ett par mil väster om Kvikkjokk. Jag skulle jobba som stugvärd där uppe under sommaren Jag blev kvar under flera år och det kom att prägla resten av mitt liv.

Läs mer om Njunjes »

Andra sommaren jag var där hade jag med mig en Norrbottenspetsvalp. Hon hette Bissi och var min första "egna" hund. Och hon var verkligen egen. Jag läste just då i Stockholm och hade inte möjlighet skaffa en riktig polarhund just då.

Bissi var med mig under många år. Först i Njunjes och Tarradalen och sedan på Fulufjäll som blev mitt nästa favoritområde.

Jag hade läst i Stockhom under några år och blev färdig som apotekare i början av 70-talet. Mitt första jobb fick jag i Filipstad och började jobba på apoteket där i januari 1975. Jag hade inte ens hunnit packa upp mitt pick och pack där i Filipstad förrän jag kollade kartan: "Var är närmaste fjällområde?!" Sälen låg närmast men att trängas med en massa turister kände jag inte för. Men några mil norr om Sälen låg Fulufjäll... Redan i mars 1975 var jag där första gången. Och sen har jag varit på Fulufjäll 1-2-3 gånger varje år. Snacka om Fulufreak! Läs mer om Fulufjäll » och om en höstvandring på Fulufjäll 1997 ».

I Filipstad träffade jag Gunilla och vi flyttade snart ihop. Jag tog med mig Bissi och Gunilla hade med sig vorstehtiken Datcha. Två omaka hundar som blev bästa kompisar. När dom blev gamla och gick bort blev det en period med Bouvierhundar. Först kom Hanna som fick valpar där vi behöll en tik och sen skaffade vi en tik till och snart hade vi tre stycken stadiga "tanter".

Hur blev jag då husky-ägare?

Jag kom upp i "Gubbåldern" och då är det många som skaffar en HD, seglar jorden runt eller byter till en tjugo år yngre hustru eller så...

Jag bestämde mig för att äntligen göra verklighet av min barndomsdröm: Att ha ett hundspann! Jag mindes fortfarande Harry Macfies ord och slog till! Från början var vi lite tveksam om ras. Att det skulle vara en polar hund var givet. Vi åkte ner till Tiveden hösten 1998 och pratade med en rad utställare. Och malamutfolket avslutade alltid sina beskrivningar av rasen med: Och så slåss dom rätt gärna... Sen log dom med nån sorts inåtvänt, fjärran leende... Då verkade Siberian Huskyn onekligen klart mer social och lättsam till temperamentet.

Getz var en av de två första Siberian Husky som vi skaffade. Vi var lite bekanta med Per&Ingrid Agefeldt och dessutom bor dom inte så långt bort. Jag visste ju också att de tillhörde pionärerna inom rasen här i Sverige. Så det var ett lätt val att åka dit upp på höjden i Granbergsdal en vårdag 1999 och titta på valpar.

Ja egentligen skulle vi titta på EN valp. Men det första Per sa med bestämd röst var: "Ni måste ha två valpar!" Den som lyder råd är vis och på den vägen är det...

Två valpar blev snart tre och fyra och snart ytterligare fler. Där stod jag med mitt sex-spann!

 

Hundarna

  • Cookie
  • Frank
  • Casper
  • Sluggo
  • Yenna
  • Sussie
  • Lisa
  • Molly
  • Mellis
  • Malvin
  • Regnbågsteamet

  • Getz
  • Jocke
  • Sumo
  •  

    Hundarna

  • Casper
  • Sluggo
  • Yenna
  • Sussie
  • Lisa
  • Molly
  • Malvin
  • Mellis
  • Abby
  • Maggie
  • Mikki
  • Sniper
  • Siri
  • Sumo
  • Regnbågsteamet

  • Cookie
  • Frank
  • Getz
  • Jocke
  • Sumo