Candyman's kennelSiberian husky till arbete och vardagsglädje |
 |
Drevdagen o Nornäs feb 2009
Längs Härjåhågna vid norska gränsen.
Bildspel»
I mitten av februari drog jag iväg upp till Drevdagen igen. Denna gång hyrde jag stugan av Torbjörn. Vi hade varit där förut så jag visste att den var jättebre. Nu hade Torbjörn dessutom byggt några mindre hundgårdar till med tillhörande hundkojor. Yenna och Cookie hade börjat löpa så jag kunde inte släppa alla hundar där samtidigt. Men ändock en stor tillgång.
Vi hade en verkligt fin vecka. Varje dag solig och fin. Ganska kallt på mornarna - neråt 25-30 grader kallt. Men på eftermiddan runt 10-15 minusgrader. Varje dag tog jag en tur på mellan 25 - 40 km längs de olika skoterspåren. Vi mötte hundspann mest varje dag och fick träning på att mötas i spåret. Den allra finaste dan var onekligen när vi tog spåret förbi Skröderkojan-Röskåsen och upp till Nordsjökojan. Vädret var strålande, utsikten underbar och hundarna gick som tåget. En sväng gick spåret över kalfjället strax mot norska gränsen. Här var spåret rätt igenblåst så vi fick bra träning på att gå i sämre före. Efter Nordsjökojan trodde jag att vi var över högsta punkten. Men då hade vi en rejäl backe över Vithågnen kvar. Men jag stannade hundarna strax före och sen blev det full fart uppför fjällsluttningen. När vi kom upp över fjällrygge fick vi en storslagen utsikt över skogslandet ner mot Drevdagen.
På fredan packade jag alla grejer och hundarna och åkte ner till Sörsjön. Jag hade hyrt en stuga där av Christer Afser tillsammans med Viggo och Tora. Som tur var fick vi den minimala vägen från stugan upplogad på kvällen. Så på lördag morgon kunde jag åka upp till Nornäs och fick en bra parkering. Fam Antoniusson hjälpte till i starten - tack för det! Jag startade sist i MD-klassen 45 km och hade en otroligt härlig tur. Jag körde med sju hundar och de var hur pigga som helst och gick i full galopp den första milen. Spåret var kanonfint, vädret kanonbra och vi klättrade långsamt uppåt höjderna och utsikten öppnade sig över skogar ochbort mot Fulufjäll. Vi åkte i ensamt majestät och efter en 30km slinga var vi tillbaka nära starten och fortsatte på 15km slingan som även sprintåkarna använde. Där efter nån km bröts den förtrollade dagen av den första sprintåkaren som kom i full fräs och körde om. Strax därpå nästa. Och sen nästa. OK . jag hade inte bråttom så jag parkerade snällt och lät dom åka förbi. Who cares?! För ett år sen stressade jag själv fram och sparkade och räknade sekunder. Nu kände jag att slädhundarna har lite andra och djupare värden. Dessutom var mitt mål inte tävlingen utan träning inför Polar Distans.
Söndan var riktigt kall -25 grader och jag tog på lite mer kläder. Turen var lika fin idag. Även om hundarna var lite tamare när vi kommit in en bit på den sista 15-km slingan. Jag stannade på en sjö och rev försiktigt av omslaget på en Snickers. Löptikarna Yenna och Cookie gick i led. Och tror du inte att Cookie genast reagerade på ljudet och snodde runt. Sluggo var precis bakom i spannet och trodde att han äntligen skulle få parade sig med henne. En hel del trassel men sen kom vi iväg. Vi hade trots allt lite bättre tid den andra dan men kom hjälplöst sist - lååångt efter första MD-spann. Men jag tror aldrig att jag varit så nöjd efter någon tävling som denna. Hundarna hade gått jättebra. Yenna gick i led hela tiden trots att det bara var hennes andra tävling. Lisa skötte sig helprima. på sin första tävling. Hundarna verkade så pigga och starka och knappt trötta efter 45 km. Vägen mot Polar Distans låg bred och fin!