Candyman's kennelSiberian husky till arbete och vardagsglädje |
 |
Slädhundsveckor 2007
Bildspel»
Underbart! Nära två slädhundsveckor framför mig! Bilen var verkligen fullpackad när jag på torsdag morgon den 22 februari startade den första etappen på denna resa: Bara hundmaten bestod av 2 säckar Hundköket, 20 bitar hundkött samt 30 bitar fryst köttfärssoppa. För egen del en kasse superunderkläder som ombyte, ett halvt dussin fleecevantar, dunkläder för eventuell polarkyla, mat, skidor,kamera, X-batterier etc etc. Först åkte vi upp till Femundtunet – för åttonde året i rad. I år gick alla sprintklasser över 12 km. Ganska lagom för min del som skulle starta i 6-spannsklassen. Nu var alla hundar hela och friska och Cookie hade slutat löpa. I år fick jag hytta nr 4. Ganska bra eftersom den ligger lite avsides så hundarna skulle få lugn och ro och slippa nosa i gammal hundskit från Femundlöpet. Dessutom en av de varmare hyttorna! (Dock -10o ute och +13o inne.) Som grannar hade jag Ingvild och Torbjörn Jørgensen så det kunde inte bli så mycket bättre.
På ett mycket välbesökt förarmöte utlovade banchefen "meget bra løjper" och det visade sig stämma: Spåren var jättebra även om det var en del drivsnö där det gick över myrarna. Tävlingen Starten är alltid en nervös historia. Jag var förstås där i god tid på fredag morgon och kunde rasta hundarna i förväg. Jag trodde att jag hade bra koll på tiden men trots bra hjälp av Leif och funktionärerna vid starten så missade jag tiden lite grann. Men hundarna gick helt fantastiskt bra! De var så otroligt positiva och pigga och gav verkligen allt. 12 km tog oss 29min 45sek att köra. Efter första dan ledde jag klassen med 2 min 9 sek före tvåan Ingvild som körde Atles hundar. (Atle var ute med skoter och körde upp 50km-spåret. En runda som tog 4 timmar för honom! På flera ställen över myrarna var spåret igenblåst och han fick gå i förväg och rekognosera) Jag var för övrigt det allra snabbaste spannet över 12 km denna första dag. Under eftermiddan tog jag en skidtur med Sussie&Yenna. På kvällen var jag hos familjen Björgum så det blev mycket hundsnack och gullning med Sarek som trivs alldeles utmärkt i soffan inomhus. Notabelt är att denna underbara hund aldrig knycker mat från bordet!?
Andra dan var jag i god tid till starten. Vi stod nog drygt 3 minuter och väntade i startfållan. Denna dag var hundarna inte alls i samma slag. Rent mentalt så verkade dom rätt så tvehågsna och gjorde bara jobbet men inte mer. Så jag tittade mig rätt tidigt om för att se Ingvild komma susande. Det dröjde till några hundra meter före mål innan hon kom ikapp. I en kurva gick hon förbi men jag kunde haka på ganska bra den sista biten. Hon slog mig med 2 min 8 sek så totalt vann jag klasen med 1 sekunds marginal efter drygt en timmes total körning! Synd att vi inte kunde vinna båda två en sån här gång. På lördag em var det barnlöp på sjön. En verkligt mysig tillställning med engagerade hundar och barn och föräldrar. Efter barnlöpet åkte jag skidor med mina barn på sjön. Sedan på kvällen sedvanlig musher dinner, prisutdelning – som leddes av en mycket engagerad man - och lotteri. Förvånansvärt många barn och icke-tävlande personer. Ett lotteri med ett dignande prisbord så att alla som köpte lott fick i princip någon vinst. Glömde jag säga att det snackades hund hela kvällen?!
På tur runt Femundtunet.
Söndan blev en vilodag. Stökade runt på förmiddan. Gick runt och snackade hund med en rad bekanta. På eftermiddan satte jag Casper + Frank i led med Sussie och Yenna bakefter. Vi körde barnlöpan på sjön – något som blev lite slitsamt eftersom spåren blåst igen på flera ställen. Men trots det så gick det utan strul och vi var alla lyckliga när vi kom hem efter rundan!
Måndag förmiddag selade jag på hundarna och körde 50km-spåret baklänges upp till Femundsætern. Nu hade jag satt Cookie i led tillsammans med Frank och det gjorde verkligen susen. Det var som att hälla bensin på spannet och hundarna gick kanonbra trots att det var tungt före och spåret stadigt bar uppför de igenblåsta myrarna. Vi körde två mil på lite drygt en timme och det kändes verkligen bra. På eftermiddan blev det 6 km skidåkning med barnen.
Även tisdag körde vi längs 50km spåret. Men nu startade vi i ”rätt” riktning och körde ca 8km fram till där spåret kommer ut på myrmarkerna. På vägen såg vi också tre älgar som korsade spåret strax framför oss. Kändes lite pyrt med tanke på vad som hände Katerina uppe i Strömsund tidigare i vinter. På hemvägen mötte jag först Göran med 7 hundar och sedan Viggo med 4 hundar. Jag knöt fast fånglinan i närmaste träd båda gångerna och det hela gick ganska så smärtfritt. Dock välte släden när vi mött Göran och jag släpades med en bit och mitt vänstra långfinger blev rejält stukat. Efter en rejäl middagsvila körde jag sedan några km längs 8kmspåret med Casper + Frank i led med Sussie och Yenna bakefter. Barnen skötte sig jättebra och hade spända draglinor hela tiden.
Till Hågen och Teveldalen.
På onsdag fm åkte jag iväg norrut med Hågen stuga som mål. 30 mil – skulle ta ca 4,5 timmar enligt Hågen. Nu tog det mig nära 6 timmar… Första biten upp till Röros var verkligen ödslig. Allt var grått och snö så ibland var det svårt se vägen. På ett par ställen passerade vi skyltar som varnade för korsande hundspann. Sedan efter Röros kom en fantastisk sträcka över Tydalsfjället. Det var ett rejält snödrev när vi kom upp på kalfjället och det var tur att vägkäpparna stod så pass tätt. Vid ett tillfälle lättade snödrevet och som i en hägring såg jag plötsligt Syltoppen under ett kort ögonblick lysa helt vit i solen långt bort i öster. Väl hos Hågen i Stjørdal fick hundarna komma ut på hans stakeoutkedja en stund och skälla på hans hundar. Själv fick jag komma in i Hågens jättemysiga hus och äta köttekaker – en norsk nationalrätt. Supergott! Efter maten åkte vi vidare upp till Hågens stuga i Teveldalen – precis på gränsen till Sverige ca 4 km före Storlien. Under kvällen hann vi dessutom rekognosera ett par startplatser för slädhundskörning. Hågen &Kristin vände hemåt vid ½10. Tufft med tanke på att han stiger upp före fem på mornarna.
Torsdagen var fortsatt grå och mulen. På förmiddan shopping i konsumbutiken i Storlien. Välfylld av varor och norrmän! Åkte skidor med barnen längs en skoterled. På eftermiddan åkte vi upp til Storlien men startplatsen var full av skotrar, tanter på sparkar, gubbar med jämthundar och bilar så jag valde till slut att åka ner till Kopperå och köra släde. Här fungerade det jättebra och vi hade en härlig tur med faktiskt lite sol framme bland molnen. Konstaterade att det finns hytter överallt. Har varenda norrman en hytte?
Fredagen var fortsatt grå med lite blötsnö. Jag åkte upp till tullstationen och åkte först skidor med barnen en kort bit längs spåret mot Kluken. Sedan selade jag på de andra hundarna och drog iväg längs samma spår. I början gick det hur bra som helst. Men efter några km gick spåret över en svacka i terrängen och var helt bortblåst. Ledarhundarna tappade helt orienteringen så till slut vände vi tillbaka. På kvällen kom hela familjen Börgum upp till hyttan så det blev fullt med folk och hundar.
Lördag gjorde jag och Hågen en tur från tullstationen. Vi följde åter skidspåret upp mot Kluken med Hågens spann med nio hundar i täten. Spåret var ganska ojämnt och kuperat och gick mycket på skrå. Vädret var helt disigt så det var svårt se alla ojämnheter. Det blev en tuff tur med många omkullkörningar och jag käkade en hel del snö där jag släpades efter släden en stor del av vägen. Efter att vi vänt skulle vi ta en fika. Det tyckte mina hundar var helt onödigt och de stod och gapade och skällde hela tiden – ivriga att komma iväg.
Vedjeön
Bildspel»
Efter en hamburgerlunch packade jag in hundarna i släpet och tog E14 österut ner mot Östersund. Där svängde jag av norrut på 45án upp mot Hammerdal och Strömsund. Strax före Strömsund svängde jag av till vänster och strax därefter en ännu mindre väg norröver. Det var en magisk kväll: Fullmånen sken över detta ödsliga landskap. Då och då åkte vi förbi enstaka tomma mörklagda hus där uppfaren inte varit plogad på länge. Än mer sällan passerade vi någon gård där det lyste ur köksfönstret . Jag hade ställt in larmet på GPSén och i precis rätt tid skrek den till och vi var framme mitt i centrum av ingenstans.
Dagarna hos Katerina och Jachym blev helt underbara. De hade ett mysigt hus som var fyllt med slädhndsgrejer typ tavlor, kuddar, muggar mm. Kvoten av hundsnack fylldes kvickt och svämmade över. Jag kunde gulla med deras trevliga hundar och mina hundar fick en rejäl dos av social träning. Det syntes att de nu började bli lite mätta på nya platser och nya hundar och låg mest och sov längs stakeout-kättingen. Den största hund-utmaningen var den nyblivna mamman Comet som bodde i köket med sina två valpar blott en dryg vecka gamla. Direkt jag kom kunde jag knappt vistas i köket utan irriterade morrningar. Men när jag åkte kunde jag själv gå in i köket utan större protester än några misstänksamma ögonkast.
Söndan blev en riktig hunddag. Först skulle vi gå på promenad med Katrinas alla valpar (4 stycken G-valpar + de 3 i snowstormskullen) samt mina två barn. De var lite stressade av alla dess lösa främmande hundar men vi gick iväg med hela flocken. Oj så de sprang men de var aldrig så väldigt långt borta. Men så gav sig den gamla malamuten iväg en bit och valparna följde med och försvann ur synhåll. Vi ropade och strax kom hela gänget tillbaka. Dock saknades Yenna & Sussie… Jag blev orolig och ökade steglängden. Inga barn… Jachym gick tillbaka efter snöskotern och jag fortsatte längs spåret och ropade hela tiden. Jachym kom med skotern och han gick tillbaka med ett par av G-valparna och jag tog skotern och körde iväg längs spåret. När jag kom ner till vägen så hade jag fortfarande inte sett några barn. Tillbaka till huset och ut på vägen: Jag åt ena hållet och Katerina åt det andra. Så småningom mötte jag en trevlig man i en röd Mercedes som berättade att det fanns två hudar på hans gård. Vilken lättnad!
På eftermiddan hann vi sedan köra 12 km längs Katerinas jättefina och synnerligen trevliga spår. Hundarna var helt lyckliga och sprang som demoner. Vilken avslutning på alla dessa dagar av slädhundskörning!
Hemresan
Ja även de bästa stunder har sitt slut. Efter att ha lastat in allt i bilen (fortfarande lika full) slog vi oss ner i Katerinas kök. Där serverade hon en kalasfrukost bestående av scrambled eggs with fetacheese – gjort efter ett recept från Karen Ramstead. Sen var det dags att fara och jag lastade in hundarna i trailern. Allra sist lyfte jag in Icey i hundburen bak. Vi hade nu en 70 mil lång resa framför oss ner till Kristinehamn och hennes nya hem. Resan var lång men händelselös. Alla hundar sov hela vägen och ingen blev åksjuk. Sista biten från Filipstad så möttes vi av en kompakt snöyra. Ett passande mottagande för en snowstorm-valp!